Beskrivning
Palmgren föddes i Mariestad 1809 och kom 1838 till Norrtälje som stadsläkare. Fem år senare blev han lasarettsläkare och 1860 provinsialläkare. Samma år som gevärsfaktoriet lades ner upptäckte han att gyttjan i Kvisthamraviken hade undergörande medicinska egenskaper, och året därpå, 1844, byggdes Norrtäljes första badhus. Palmgren blev den förste badläkaren, och han utvecklade också idén med societetsparken. Han blev tidigt engagerad i stadens frågor, och när han 1873 avtackades efter sex år som stadsfullmäktiges ordförande hade en fond bildats i hans namn, som delade ut medel till folkskolepojkar. Han blev riddare av Vasaorden 1860 och fick silvermedalj av kungen 1875 för sitt idoga arbete med vaccinationer. Efter E G Stenbergs död, stadens givmilde donator, blev Palmgren en av fyra personer som förvaltade hans kvarlåtenskap i form av en stiftelse. När Palmgren avled i juni 1898 hade han i två månader hunnit vara Sveriges äldsta läkare. In i det sista arbetade han för nödställda, och karakteriserades som en sympatisk, hjärtegod och vänsäll person, med ett enkelt och flärdfritt sätt.
