Beskrivning
Det är sommar 1914 och här vid Uddhamn har det samlats många människor- barn, unga, vuxna och gamla för att se den nya slipen tas i bruk. Man har väntat länge på den och nu är den på plats. Det kommer så sakteliga en pråm mot slipvagnen. Den dras upp en bit och sätts fast. Sedan rullar den i motlutet upp på land. Pråmen är i dåligt skick och behöver repareras och tätas med beck och garn och sedan tjäras utvändigt. Ursprungligen var denna pråm byggd för virkesutlastning med en last som inte var så tung. Med tackjärn i lasten blev det större påfrestningar och man sa att ”hon läcker som ett såll”. Initiativet till slipen kom från verkmästare Söderblom när en av pråmarna höll på att gå till botten med last och allt. Då räckte inte manskapet till för att hålla henne läns. Det var även han som ritade slipen med spel, räls och vagnar samt annan utrustning. Bygget stod hamnförman Per Johan Karlsson för. Nu blev det en bråd tid att renovera och bygga om alla lådpråmar. Det arbetet sköttes av eget folk från hamnen. De större pråmarna renoverades under vinterhalvåret då man kunde stå på isen och arbeta. Tidigare, innan slipen fanns, hade man i många år nödtorftigt lappat och lagat dessa pråmar. Vid några tillfällen hade man tvingats ta någon av dem till varvet i Grisslehamn. En susning gick genom folkhopen när pråmen stod stadigt på torra land. Sakta gick man hemåt med en ny upplevelse och innovation att tala om. En pråm är ett flytetyg vanligen en uttjänt segelskuta utan motor och är avsedd att bogseras med sin last. Här finns pråmskeppare och pråmpojkarna vi tidigare berättat om. En bogserbåt är en förhållandevis stark båt som drar pråmen mellan hamnarna som man angör längs Norrlandskusten och i förekommande fall ända till Finland. Bogserbåten har egen besättning med kapten, styrman, rorsman, eldare och kocka. I den finns också el. Den kan dra upp till fyra pråmar efter sig samtidigt. Vid mörker har den tre vita lampor på styrhytten för att visa att hon bogserar och därför har svårt att navigera undan vid möten på havet. På pråmen tänder man en fotogenlampa och hänger upp som varningsljus.Här finns ingen el. På väg hem lastas pråmen med t ex träkol. När pråmen var helt uttjänt sänkte man den i hamnen eller strax utanför. Vid lågvatten kan man skönja resterna. Tjära användes till mycket i sjöfarten. Ekorna tjärades och även bryggorna. Ett stryktåligt material som man kokade själv. Så här gick det till i stora drag. Det var bara kådrik furu som dög. Bönderna utvecklade tjärdalar redan på 1500 talet. I en sluttning grävde de en grop som förlängdes med en trävägg. Till botten använde man lera, näver och granbark. Ovanpå la man tjärveden i små bitar som staplades så tätt som möjligt. Tjärdalen täcktes med granris, jord och gräs. Elden spred sig i hela tjärdalen och drev ut tjäran i veden. Tjäran tappades ut genom en urholkad stock. På 1600 talet var tjära tredje stora exportvaran efter järn och koppar. Mer läsning i boken Träd av Gunnar Wetterberg Här följer ett porträtt av befälhavaren John Andersson på bogserbåten Rex, nedtecknat av Loa Andersson. John Andersson var bördig från Rotholma och började sin långa karriär vid Herrängs Gruf AB 1914 och vid 16 års ålder som pråmpojke på pråmen Ek. Pråmskeppare var Johan Johansson även kallad Fåfäng Johan. Med brukets bogserbåtar och pråmar hämtades träkol till masugnarna bl a från hela Norrlandskusten. Ofta låg man vid Svanö i Ångermanälven och lastade. Ibland fick man söka lä när det stormade. Den uttjänta pråmen Ek sänktes med två andra pråmar i Folkets hus viken. John hade ambitioner att gå vidare. Ett par perioder under första världskriget tjänstgjorde han som andre styrman på Herrängs bogserångare Odin. Detta fartyg, en f d rysk valfångare från Murmansk kom till Herräng 1913. Via studier skaffade han sig skepparbrev som befälhavare. Men det är ändå med bogserbåten Rex som John Anderssons namn förknippas, Rex inköptes från Hallsta Ångsåg 1912 och John var i huvudsak dess befälhavare i nästan 50 år, 1927-1975, parallellt med en lång karriär som hamnförman. Det sista fartyget som lämnade hamnen i Herräng, i Herrängs Gruv-aktie-bolags rederirörelse var m/s Rex. Detta skedde 1975.
