Sankta Maria kyrka (2)

Beskrivning

St:a Maria kyrka färdigställs under 1400-talets första hälft på samma plats som sin romanska föregångare. Den uppfördes i sandsten runt 1150-75 av samma stenmästare, som ansvarade för arbetet med Lunds Domkyrka. Man vet inte hur planlösningen för den gamla kyrkan såg ut, men i den nuvarande kyrkans murverk finns återvunna stenar som pekar mot, att den hade en stor absid. Man vet också, att den romanska kyrkan byggdes till runt 1250-1300 med en tegeltillbyggnad i väster. Bygget av den befintliga kyrkan inleds på 1300-talet. Genom kanikern Kristierns testa-mente tilldelas Mariakyrkan en gård och hälften av dess avkastning, en donation som gör det stora byggprojektet möjligt. De undersökningar man gjort av taklagen pekar mot, att kyrkobygget pågår i tre etapper under nära ett sekel. Enligt forskaren Torsten Mårtensson byggs koret först, och därefter övriga delar av kyrkan. Kyrkan och kyrko-bygget avslutas i väster med en rak gavel med västportal, omgiven av tureller. Kyrkan var från början tänkt som basilika med sidoskepp, men man tvingas av något skäl, kanske pengabrist, att förenkla gestaltningen. Till skillnad från i Malmö där St: Petri var enda stadskyrkan, hade Helsingborg en öppen pluralitet: staden hade socknar som inbegrep både stad och landsbygd, och flera kyrkor som alla krävde sina resurser. Först bantas tvärskeppen bort. Flera byggnadsspår pekar mot, att norrfasaden står klar när detta beslutas, bl.a. spår efter en portal och ett ej färdigställt fönster i det norra sidoskeppets yttermur. Efter ännu en tid beslutas att sänka mittskeppet, och kyrkorummets valv görs om efter de nya förutsättningarna. Kyrkan blir en pseudo-basilika, med ett förhöjt mittskepp utan den äkta basilikans klerestorium, den fönster-våning som ger överljus till långhuset. Kyrkorummet inreds med sju altarkapell och koret avskiljs från långhuset med ett korskrank. Väggarna pryds med kalkmålningar, bl.a. i mittskeppets triforium, som sedermera kompletteras med gotiska dekorer. Dessa motiv ersätts vid 1500-talets mitt av 174 vapensköldar, bl.a det danska riksvapnets. Vapensköldarna försvinner 1749 då kyrkorummet vitkalkas. Tornet byggs under 1500-talet på kyrkans sydvästra sida. Innan dess hade klockorna hängt i en klockstapel eller i kyrkvalvet. Den södra turellen integreras med tornet. Under senmedeltiden byggs även en sakristia mot norr och ett vapenhus utanför syd-portalen. 1586 inreds det norra sidoskeppets västra travé till gravkor för släkten Bille. Mellan 1830-50 genomförs tre restaureringar av kyrkan. Under den första 1830-1840 läggs taket, då täckt med bly och tegel, om med koppar. 1840 görs den s.k. Bodmanska restaureringen, en rensning av kyrkorummet från inventarier som upplevdes störa den sakrala stämningen. Kyrkgolvet lagas, och under koret hittas delar av ett tegelgolv från sent 1500-tal. De mest omfattande arbetena under perioden görs 1843-1846 under Carl Georg Brunius ledning. Vapenhuset rivs, liksom sakristian vars funktion flyttas till koromgången. Den nordöstra portalen blinderas, en ny strävpelare placeras fram-för dess tidigare öppning, och ett fönster tas upp väster därom. Övriga strävpelare lagas och byggs om. Flera fönsteröppningar får nya fönsterbågar, syd- och nordvästra portalerna restaureras till ursprungligt utseende och sidoskeppens takgesimser förnyas. 1849-51 tillkommer, efter en privat donation, en ny orgel och -läktare i mittskeppet. Billes gravkor görs om och ytan blir på nytt en del av långhuset. 1897-98 görs en stor renovering under ledning av arkitekt Alfred Hellerström. Det vit-kalkade kyrkorummet befrias från puts, bortsett från i koromgångens nedre parti och i valven, liksom bakom orgel, epitafier och kring de medeltida målningsfragment man återfinner. Vid den nordöstra f.d. portalen tas ännu ett fönster upp på motstående sida dörren. Gravhällar i koromgång och sidoskepp tas upp och ställs längs ytterväggarna. 1905 får nord- och sydportalerna nya koppardörrar efter Hellerströms ritningar. 1927-31 förnyas kyrkan efter arkitekt Lars Israel Wahlmans instruktioner. Läktaren byggs om och får en ny orgel, predikstolen får dagens placering och befintliga bänkar och altarskrank sätts in. Korgolvet läggs om och sprickor i valv och pelare åtgärdas. 1935 insätts dagens järnfönster efter arkitekt Gustaf Widmarks ritningar. Solbänkarna görs om med tegel. 1938-39 görs norr- och sydportarna om med ny kopparbeslagning, gravhällarna läggs på nytt ner i kyrkgolvet, och kvarvarande puts i koromgången ned-knackas. En källare grävs ut i tornet, vars bottenvåning iståndsätts som tornkapell. Valvet över tornets bottenvåning förnyas och en dörr sätts in mellan torn och långhus. Runt 1950 läggs koppartaket om i omgångar. 1951 byggs vindfånget vid västra entrén, och Billes gravkor görs om till dopkapell. 1953 uppförs en ny sakristia, på samma plats som sin medeltida föregångare, efter Widmarks handlingar. 1959 installeras den nuvarande orgeln och orgelläktaren, ritad av Rolf Graae. Vapen-huset och vindfånget under orgelläktaren förändras återigen. 1984-85 görs en renovering efter Forsberg& Wikerstål Arkitektkontors anvisningar. Koppartaken läggs partiellt om med ny koppar, vittrat tegel i fasaderna byts ut och murarna foglagas. Korets takgesims lagas och rekonstrueras delvis. 1999 renoveras kyrkan efter Wikerstål Arkitekters handlingar. Invändigt kalkmålas valven, väggarna foglagas och fönstren m.m. ommålas. Flera inventarier konserveras och belysningen kompletteras.