Plantyp-Enskeppig (4)

Beskrivning

Solna kyrka byggdes som en romansk rundkyrka på 1180-talet. Rundkyrkan var ursprungligen murad som en kastal i tre våningar, försedd med trekvartscirkelformat kor och sydportal med poster av sandsten. Under 1200-talet byggdes ett nytt rakslutet kor i två våningar som valvslogs omkring 1300 med ett höggotiskt kryssvalv. Under samma århundrade valvslogs även rundhuset med ett kupolformat tegelvalv med samma klöverbladsformade ribbor som korvalvet. Samtidigt har östra delen av långhuset uppförts och försetts med ett ursprungligt valv som vilar direkt på murarna. Vapenhus byggs framför sydportalen. Genom ett flertal om- och tillbyggnader under medeltiden fick kyrkan sin nuvarande prägel. Omkring 1450 försågs kyrkan med kalkmålningar av Albertus Pictor (ca 1445ca 1507). Mot slutet av samma århundrade uppfördes sakristian på korets norra sida. Kyrkans skyddshelgon är S: t Martin. Solna kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården Solna benämns i samband med en biskopsvisitation 1303 som Solnö men kallas redan på 1400-talet för Solna. På 1100-talet avsattes mark till kyrka och prästgård genom en ombildning av någon av de större byarna eller gårdarna, vilken sedan också fick ge den nya sockenbildningen sitt namn. Prästgården, vars marker tidigare var mer vidsträckta än nu, omfattade en stor del av det som är Norra Begravningsplatsen och södra hälften av Hagaparken. Solna socken innefattade även det som nu är Stockholms malmar, Djurgården, halva Lidingö samt Sickla i Nacka. Solna blev till en början moderförsamling för de flesta Stockholmskyrkor inklusive Storkyrkan. Först 1529 ändrade Gustav Vasa på förhållandet och Storkyrkan blev huvudkyrka. 1963 delades församlingen i Solna och Råsunda församlingar, som 2008 återigen blev en med namnet Solna församling. Solna kyrka är tillsammans med Munsö och Bromma de enda rundkyrkorna i Mälardalen, alla uppförda på 1100-talet och sedan 1942 belägna i Stockholms stift. Solna låg ursprungligen på en holme med vattenväg mot det vi nu kallar Brunnsviken. Kyrkans nedre våning hade religiös funktion medan de två övre våningarna kunde användas som skydd och försvar. Rundhusets troligen trekvartscirkelformade kor ersätts redan före 1225 med ett rektangulärt, rakslutet kor i två våningar. Omkring 1300 slås korets kryssvalv med en form som liknar Riddarholmkyrkans höggotiska valv, utförda strax före 1300. Under 1300-talet byggs långhus i väster som valvslås samtidigt som rundhusets kupolliknande valv slås. Under 1400-talets första del förlängs långhuset med ett parti som tunnvälvs liksom det tillbyggda vapenhuset i söder och en kryssvälvd sakristia byggs i norr. Omkring 1450 pryds kyrkorum och vapenhus med kalkmålningar av Albertus Pictor, varav kyrkorummets väggar och valv senare överkalkas. Under 1700-talet byggs två gravkor till, det Poluska i öster 1708 och det Langeska i söder på 1780-talet. I kyrkans närhet ligger Ulriksdal och Karlberg, båda kungliga slott, vilket präglat socknens och kyrkans historia, främst genom Magnus Gabriel de la Gardie som blev kyrkans mecenat under 1670-talet.