Marknad i Herräng

Beskrivning

När det närmar sig jul besöker vi julmarknader. Här i Herräng samlas många hantverkare för att sälja sina alster. En höjdpunkt för många att få visa upp sitt knep och knåp som de tillverkat hemma. Godis, stickat, snickrat, bakat, smycketillverkning blandas på borden. Runt omkring är det ljus och glädje. Lotter säljs och många glada vinnare finns bland besökarna. Och så fiskdamm! Skinksmörgåsar och pepparkakor. Glada barn och ledsna barn finns i vimlet. Det doftar kaffe och glögg. Även granris och varm häst. Ponnyridning pågår! Folkets hus är platsen vi ses på! Detta är en kvarleva från förr i tiden. Här på landet fick man bara ha marknad en gång om året, i städerna ofta en gång per månad. Marknaden här ordnades vid Udden. Alla har vi sett Astrid Lindgrens Emil på marknad. Hästar, kor i mindre omfattning här då det inte är någon jordbruksbygd, grisar och höns bytte ägare på auktionen som hölls av en snabbtänkt man ofta med hatt. Det gällde att snappa upp buden och slå klubban vid rätt tillfälle. De som dukade upp sina varor till försäljning på borden kallades knallar. Tänk, vilken feststämning det var! Att få möta nya och gamla vänner, ta en kopp kaffe med bulle tillsammans och beskåda det stimmiga ”skådespelet” bland djur och människor. Gycklare och akrobater gästade förr marknaden senare kom cirkusar med exotiska djur och kanske lindansare. Detta var inte vardag. Detta var årets höjdpunkt med råge! Obegripligt för oss nutidsmänniskor! Vårt utbud av mötesplatser och varor är idag obegränsat även inom närområdet. Närmast Hallstavik men även Norrtälje lockar och New York är bara några timmar bort. Förr kunde man inte ta sig så långt. Det var häst och vagn som gällde eller cykel. Att gå var det allra vanligaste sättet att ta sig fram. Ibland snurrade det till hos den som tittat för djupt i flaskan. Slagsmål om kvinnfolk och med antagonister blev också en form av skådespel på marknadsplatsen. Barnen fick kanske en strut med hårda karameller att snaska på. Det var verkligen ett avbrott i dagens slit och släp i gruvan och hyttan. Just här på Udden fanns sjukstugan och slipen vi berättar om. De flesta flerfamiljshusen och s k arbetarlängor som fanns här är nu rivna eller uppeldade av brandkåren på övning. Över hela landet revs mycket av vårt kulturarv för att ersättas av nytt. Slit och släng perioden kom och inget skulle längre tas tillvara och lagas. Väldig motsats till tidigare tänk om att ta tillvara på allt, precis allt. På Udden fanns också många spelemän som musicerade tillsammans i mindre grupper till hela musikkårer. En sägen finns om en mycket omtyckt man som anlitades ofta att spela på bröllop, fest och begravning. Han blev så utled på detta så han slog sönder sin fiol. Strängarna gick av och träflisorna flög. Jag vill ha ro! Han ångrade sig och fick vara utan sitt instrument länge. Fioler fanns inte så lätt att få tag i och dessutom var de gräsligt dyra.