Beskrivning
Johan Ödberg hette en man som föddes 1804 i Österbursjö, Arnäs socken. Han började som handelsman och sörkörare. Sörkörarna var bönder från södra och mellersta norrland som vintertid transporterade varor med häst och släde (t ex hantverk, skinn och skogsfågel) till i synnerhet Bergslagen och Mälardalen. Han flyttade ganska snart in till den nya köpingen Örnsköldsvik. Vid torget lät han bygga ett stort trähus. Redan 1846 blev han vald till ordningsman, motsvarigheten till en stads borgmästare. I den egenskapen började nu Johan Ödberg organisera upp verksamheterna i köpingen. Det första han tog itu med var brandväsendet. En absolut nödvändighet i ett område bestående av träkåkar. Eftersom marknaderna från byarna runt köpingen flyttats in till denna blev det nödvändigt med arrestlokal och ordningsvakter. Johan Ödberg såg också till att köpingen fick hamnrättigheter, tull, telegraf och post. De två sistnämnda hade funnits i Bjästa liksom apoteket och provinsialläkaren. Även de flyttades till den nya köpingen. I slutet av 1850-talet kunde Johan Öberg lägga ytterligare ett par titlar till sina meriter. Förutom ordningsman var han nu också varvsägare. Vid, Örnsköldsviksfjärdens västra strand hade Johan Ödberg ett varv som blev Örnsköldsviks första industri. Där byggdes det ett par stora segelfartyg ett var en tremastad bark som hette Karl XV. I dag heter området kring gamla station fortfarande Varvet och Örnsköldsviks stadsberg heter Varvsberget. 1858 blev ett ödesår för Johan Ödberg. Sommaren började med stor fest i vita trähuset vid torget. Johan Ödberg höll bröllop för sin dotter Elisabet som gifte sig med Erik Ahlnander. Lite senare på sommaren kom kronprins Karl på besök. Han skulle jaga björn på kronans mark vid Gideåbruk och bodde i Ödbergs gård vid torget. Karl kallades för Kron-Kalle och blev ett år senare kung Karl XV. Fram i oktober hade landet drabbats av en lågkonjunktur på grund av fartygsblockaderna under Krim-kriget. Johan Ödberg hade därför hamnat i likviditetbrist, han saknade betalningsmedel trots sina rikedomar och försattes i konkurs. Allt som Ödberg ägde auktionerades bort. Auktionen tog närmare 6 veckor. Mycket, bl.a varvet och några sågverk, ropades in av svärsonen Ahlnander, som fortsatte att driva Ödbergs företag. Det stora trähuset däremot, ropades in av häradshövding Sandström. I och med konkursen, avsade sig Ödberg uppdraget som ordningsman. Under nästan fem år var det svårt att få någon som klarade den uppgiften. Men 1863 utsåg Länsstyrelsen Ödberg, till ordningsman i köpingen, alltså utan att han var vald. Då har köpingen blivit kommun och Ödberg blir ordförande i kommunalnämnden. Där stannar han till 1865. 1881 avlider Ödberg 77 år gammal.
