Beskrivning
Vi befinner oss framför byggnaderna Hensvik 1 och 2. Husen här byggdes runt förra sekelskiftet då järnbruket gick för högtryck och man behövde locka hit fler arbetare. Det fanns fler flerfamiljshus byggda under denna expansiva period i Herrängs gruvhistoria. Både här i Hensvik och vid Uddhamn. Lägenheterna bestod av endast kök eller rum och kök, Till varje lägenhet hörde en vedbod och ett utedass. Vatten fick man hämta i brunnen 150 meter bort. Lägenheterna värmdes upp av värmen från vedspisen. På vintermorgnarna innan man tänt i spisen, kunde man se frosten glänsa på väggarna. De ungkarlar som sökte arbete här kunde dela rum med två andra. Familjerna hade oftast rum och kök. Barbro Henriksson berättar om sin barndom här i huset på 30 talet. Detta var levnadsvillkoren för inte alls så länge sedan. “Mina föräldrar gifte sig 1931 och jag föddes 1932. Snart kom min bror och syster till världen. Vi är alla tre födda i den kökssoffa min föräldrar köpte tillsammans med annat bohag till hemmet på auktion. Jag har soffan kvar ännu. Den är lika fin nu som då och minner mig om svunna tider.” Barbro fortsätter: “Vi var ett 15-tal barn i huset som lekte tillsammans. Man hade alltid någon att ”vara” med. Våra lekar var förberedelser för det vuxenliv vi förväntade oss.Vi lekte mamma-pappa-barn. Vi svepte in de minsta barnen i filtar, så de kunde ligga bra i en skreva i berget. Pojkarna, papporna, gick till jobbet. De gick in i skogen och lekte t ex indianer o vita. Vi mammor ordnade kalas, bl a bröllop. Vi lånade gardiner och med kanelburkar spända under hälarna fick vi de högklackade skor som vi hett önskade oss. Nu kunde vi stolpa omkring och känna oss fina. Förebilder var föräldrarnas bröllopskläder och skor som fanns långt in i garderoben. Vardagskläderna var klänning och enkla skor. Barbro talar om barnens kreativitet med de saker som stod till buds under denna tid. “Cykel var inte så vanligt, men en spark fanns i alla familjer. Vi satte ihop dem till ett långt tåg. Småbarnen spände vi fast på sitsarna och sedan sparkade vi iväg! Vägarna var varken saltade eller sandade då, så det gick med en väldig fart. På vår lilla grusplan lekte vi bollekar. Det fanns inte så många leksaker, men bollar fanns och gav oss glädje.’” Bollekar har alltid fascinerat barn och även vuxna. Med bollar kan man spela brännboll, bolla treboll mot en vägg, sparka fotboll, rulla mindre bollar, kasta boll i en hink. Ja, sätten är många och kan utvecklas i det oändliga. Barbro berättar vidare om hur man skötte sin hygien vid stora högtider. Till vardags sköljde man av sig vid ett tvättfat, s k kattvask. Det fanns ingen möjlighet att tvätta sig utan att hela familjen var närvarande. “Till jul fick vi bada. Mamma tog fram stora baljan och pappa gick och hämtade vatten som mamma värmde på vedspisen. Jag som var äldst fick bada först. Sedan skulle min syster bada och sist min bror. För varje badande tog pappa ur en hink vatten och fyllde på med en hink varmt fräscht vatten. På julaftons morgon satt så tre nybadade barn med rosiga kinder i kökssoffan. Vi hade inte råd med julklappar men vi fick var sin bok. Anders fick en bok om Trisse, Kajsa en bok om troll och jag fick flickornas julbok. Pappa hämtade en gran som vi klädde fin. Nu var det helgkväll. Och så var det då besöken på utedasset. I ur och skur vinter som sommar….. Barbro beskriver det så här: “I längorna vi ser här fanns utedass och vedbod till varje familj. Det var kusligt att gå ut dit ensam så pappa fick följa med. Tålmodigt stod han och väntade på att man skulle bli klar. Jag frågade med jämna mellanrum: pappa, är du kvar? Ja; jag är kvar svarade han. Det fanns inte tunnor på den tiden utan det vi gjorde hamnade på en cementplatta. Skit-Oskar kom sedan och hämtade allt. Han rakade ihop avföringen, la den i tunnor och körde bort det med häst o vagn. Vi torkade oss med tidningspapper. Det var nära till grannarnas dass som ni förstår. En gång var det en gubbe som sa: vad vackert du pinkar, flicka. Skräcken jag kände var förlamande.” Detta är Barbros upplevelser i en tid när man var beroende av Herrängs Gruv aktiebolag. De gav arbetstillfällen om än med dåliga villkor, ägde affären och stod för undervisningen av barnen. En tid när man verkligen var tvungen att ta tillvara på allt. Kläder syddes och syddes om. Möblerna inköptes på auktion för att hålla kostnaderna nere. Frukt och bär fanns att plocka i skogen. Man plockade hasselnötter och rostade. Skogens och ängens skafferi var en möjlighet till variation i maten och gav vitaminer och mineraler.
