Beskrivning
Gruvfrun i Herräng beskrevs som en liten, kort och satt dam med huckle. Hon skymtade förbi och vid gynsamma tillfällen kom hon nära och hälsade då med en kort nick. Gruvfrun vakade över gruvarbetarna och det betydde att man måste hålla sig väl med henne. Hon hade enkla regler som skulle följas. Man fick inte svära, spotta, vissla eller föra oväsen på annat sätt nere i gruvgångarna. Då blev hon arg. Skötte man sig kunde hon varna för ras och andra faror. Hon visade sig också som en ljusglimt i de mörka gruvgångarna. Nu skymmer det och månen lyser med full kraft! Ikväll ska jag vandra på stigar runt våra gruvor. Det har blivit en vana nu. Hoppas på att möta gruvfrun, förståss! En älg kliver runt vid Eknäsgruvan.Så majestätisk med sin stora krona. Har han anat henne? Lite längre bort vid Gammelgården ser jag en rödglödgande räv. Plötsligt hoppar han undan och slinker iväg mellan husen. Såg han något? Pratar hon med djuren? Vid borrsmedjan lösgör sig två skuggor i mörkret. Lite pirrigt känner jag nu. Ska jag verkligen fortsätta leta efter gruvgumman? Jodå, det var bara ett par rådjur som kom emot mig. Stannade. Blickstilla! Nu är hon nära….,,, Går vidare ner mot hotellet. Hör smattret av högklackade skor….. Nej, men se det är damen som alltid iordningställer huset inför kommande gäster. Andelsägarna i Herrängs gruv får både god mat och renbäddade sängar när de kommer på besök. Går vidare mot Glittergruvan. Hör att pumpen med friskt källvatten är igång. Är gruvfrun törstig? Hon flänger o far för att se om alla, så varför inte? Letandet efter en skymt av henne fortsätter. Vid arbetarbostäderna i Hensvik hörs barnskratt, mammor som förmanar, Skitoskar som tömmer dassen…. Tror hon ser allt detta och håller en varm hand över framförallt barnen. Framför mig har jag nu grusvägen som bär till Fiskalillhälla. Nu är det mörkt och från skogen hörs korpar, kajor, hägrar och andra fåglar snattra högljutt. En stor fågel flyger tätt intill mig! Nästan snuddar……känner vinddraget och ryser till. Var det gruvfrun? Har hört att hon kan byta skepnad och visa uppmärksamhet på flera sätt. Framför mig har jag nu flera båtar fullastade med den blanka strömmingen. Havets silver. Tror nog hon tar sig en känning på dem. De flyter så lätt mellan fingrarna. Många munnar ska fisken mätta. Både här i Herräng och inne i Stockholm dit den fraktas med bil. Lite kusligt att fortsätta nu ner till hamnen. Där är det fullt arbete med lastning och lossning på pråmar och andra flytetyg. Karbidlamporna glimmar i mörkret och arbetarna rör sig snabbt och vant på land och på bryggor. Här kommer jag att finna henne…… Eller är hon med mig hela tiden?
