Beskrivning
Den första kyrkan på nuvarande platsen i Glimåkra brukar, enligt kyrkans vård- och underhållsplan, dateras till 1280-talet. Kyrkan var byggd av sten och ska ha haft ett vapenhus vid södra porten samt en tillbyggnad vid koret. Enligt räkenskaper från Rigsarkivet i Köpenhamn ska kyrkan ha bränts och plundrats av svenskarna år 1619. I bevarade bänklängder från 1682 står att läsa att kyrkbänkarna fördelades efter hemmanens storlek i socknen. Bänkfördelningen var därför en tydlig statusmarkör. Den medeltida kyrkan utvidgades med en murad korsarm åt norr år 1706. En redogörelse från år 1830 berättar att kyrkan hade en fristående klockstapel av trä med två klockor. Klockstapeln ska ha stått väster om kyrkan. Det är oklart när den revs, det finns uppgifter om att den renoverades så sent som på 1870-talet. Den medeltida kyrkan revs och ersattes av dagens kyrka 183738. Delar av den medeltida kyrkans murverk ska vara bevarat i tornets norra del samt i koret. Enligt en redogörelse i kyrkan vård- och underhållsplan är det rimligt att anta att ritningarna till kyrkan togs fram av byggmästaren Ola Borgström i Sölvesborg. Arkitekt Axel Nyström vid Överintendentsämbetet har signerat kopior av dessa ritningar för att intyga att de överensstämmer med originalet, och han har därför ibland misstagits för att vara kyrkans arkitekt. Enligt handlingarna som togs fram inför kyrkobygget skulle stenen från den medeltida kyrkan återanvändas till det nya bygget. Åbor och torpare utförde dagsverken. Räkenskaperna vittnar om att bland annat gråsten, tegel, kalk, lera, sparrar, bjälkar och brädor, järn till ankare och järnplåt köptes in. Kyrkan skulle stänkrappas utvändigt och rappas och slipas fint invändigt. Taket skulle täckas med ekspån, och tornet med kopparplåt. Bland de nya kyrkor som byggdes i Skåne under perioden har Glimåkra ett av de längsta och bredaste långhusen. Tornet skulle ha blivit högre, men eftersom det byggdes på en bevarad del av murarna från den medeltida kyrkan klarade dessa sannolikt inte belastningen. Vid slutbesiktningen av kyrkan anmärktes på att bland annat bågar, listverk och gesimser förenklats och att andra material än de föreskrivna hade använts. Det fanns stora sprickor i tornets murverk och klockstolen, där de massiva malmklockorna skulle hängas upp, var byggd av klenare virke än vad som utlovats. Kyrkan hade också fått en altarpredikstol istället för en fristående dito, vilket handlingarna antyder var byggmästarens beslut. En rättsprocess inleddes men avgjordes till byggmästarens fördel. År 1843 invigdes kyrkan. Inom fem år hade tegelpelarna som höll räcket runt torntaket vittrat sönder och fick göras om. Under följande decennier skedde en hel del underhållsarbeten och spåntaket ersattes av ett tak av skiffer från Hästveda. Under 1870-talet renoverades kyrkan in- och utvändigt. Vid detta tillfälle tillkom en orgel på orgelläktaren med en orgelfasad efter ritning av Helgo Zettervall. Gjutjärnsräcket kring torntaket tillkom antingen vid denna tidpunkt eller kring år 1900. Uppgifterna om när den karaktäristiska väggmålningen i gavelfältet ovanför altarpredikstolen tillkom går isär. År 1894 anges i skriftliga källor, men målningen är signerad med årtalet 1901. Målningen är gjord med oljefärg direkt på limfärg av R.N. Petersson och föreställer det allseende ögat och lammet med korsfanan, Agnus Dei. Från sekelskiftet och under en period av femtio år framåt hade kyrkan en mörk färgsättning med kvadermålade väggar och ekådrad inredning. Altarpredikstolen byggdes till med pilasteromslutna målningar på var sida korgen vid samma tid. Kring 1950 genomgick kyrkan nästa stora renovering efter handlingar av arkitekterna Knut Nordenskjöld, Georg Erland Rudner och Einar Johansson samt konservator C.O. Svensson. Utvändigt vittades kyrkan, skiffertaket lagades och nordportalen ersattes av ett fönster. Sydportalens dörrar beslogs med kopparplåt och fönstren åt söder byttes sannolikt. Inne i kyrkan lades golvet om. Korgolvet höjdes ett trappsteg och fick ett golv av svart granit från Kräbbleboda stenhuggeri. Några bänkar togs bort och de som blev kvar kortades av och byggdes om i ryggstöden. Längs ytterväggarna byggdes långbänkar. Altarringen sänktes och kortades av. Vid södra entrén byggdes ett vindfång. Inredningens ekimitation målades över med pärlgrått och väggarna målades vita med avsikt att återskapa den ursprungliga färgsättningen. 1967 lades ny kopparplåt på tornets respektive sakristians tak. Kring 1980 byggdes sakristian om och läktaren försågs med en underbyggnad. En ny orgel tillkom på läktaren. I slutet av samma decennium genomfördes en inre renovering som resulterade i en ljusare färgsättning av hela kyrkans interiör. Den främre bänkraden samt de två bakre togs bort. Kortrappans steg fick en hantverksmässig bearbetning genom lågerhuggning och till koret anskaffades en flyttbar ambo. Till samtliga dessa åtgärder hade arkitekt Torsten Leon-Nilsson gjort planerna. Under arbetets gång påträffades ett antal askar med icke-fullgångna foster under kyrkans golv. Detta är en ålderdomlig sed som grundar sig i övertygelsen om hur viktigt det var att begravas i vigd jord. Ett barn som inte hunnit döpas fick inte officiellt begravas på kyrkogården. De barn som hastigt gick bort vid missfall eller för tidig födsel lades då i små askar eller lådor. Nattetid placerades de under kyrkans golv, ofta genom öppna ventiler i yttermuren. Detta var ett sätt för de sörjande föräldrarna att göra det bästa för det barn de förlorat. År 2001 fick tornet återigen en ny taktäckning av koppar och gjutjärnsräcket, som troligen plockades ner under 1960-talet, renoverades och återmonterades. Fönstrens solbänkar av sten höggs rena från puts.
