Fiskalillhälla

Beskrivning

När strömmingsfisket hade sitt nav här i Hensvik i familjen Hurtigs sjöbod. Ni ser sjöboden här rakt över vattnet. Den ligger på privat mark så vi kan bara se den på håll men den visas för den intresserade vid några tillfällen varje sommar. Vi ser också inloppet från Galtfjärden och Singöfjärden där båtarna kom ifrån. Vi hör dunket från de många fiskebåtarna fulla av pinfärsk strömming. Alla på väg mot sjöboden vid Skeppshusviken. Mamma Hurtig var fiskekommisionär med ansvar för allt som rörde strömmingsfisket från Östhammar och hela vägen ner till Singö. Bara på Singö fanns 30 arbetslag med strömmingsfiskare. Var det blåsigt väder fick fiskebåtarna lägga till försiktigt vid sjöboden. En efter en lossade de sin fångst. Fisken kom i lådor om 30 kg och lossades direkt från båt till pappa Hurtigs lastbil och bokfördes. Tomlådor lastades på för nästa fångst och nästa båt på tur att lossa sin last körde försiktigt fram. Stämningen var god och man hjälpte varandra vid behov. Sjöboden började byggas 1926 av August Holmberg från Singö. Bron till Singö fanns inte och man behövde en fast punkt på fastlandet att leverera till. Det var långt att frakta fisken med båt och bil hela vägen till Stockholm. Hurtig tog hand om kommersen och snart blomstrade fisket. Lennart och hans bror lekte utanför sjöboden nära vattnet med dess faror. Mamma Hurtig måste ha haft hjärtat i halsgropen mer än en gång. 1942 landade 186 ton strömming. 1944, 140 ton enligt mamma Hurtigs noggrann dokumentation. I ur och skur körde pappa Hurtig på dåtidens vägar till Stockholm. Någon is fanns inte att kyla fisken med. Den var säkert lättrensad vid framkomsten till Klarakvarteren. Där fanns grossisten Stockholms läns fiskeriförening som köpte strömmingen. Runt denne stod 30-40 mindre fiskhandlare som i sin tur köpte fisken och förmedlade den till kunderna. Det fanns då speciella fiskaffärer där man köpte sin färska fisk. För att hålla fiskdisken kall hade man rullande fönster med kallvatten rinnande lodrätt nerför rutan på insidan. Man fick vara snabb när man drog av presenningen annars tog måsarna plats för ett skrovmål av den silverglänsande lasten. Med spänning gick strömmingsfiskarna ut med sina fiskebåtar kl fyra på eftermiddagen. Hur skulle fångsten bli idag? Skötarna lades i och vid ca tolv på natten skulle de vittjas. När sköten drogs upp ur vattnet glimmade och skummade det av strömming när fångsten var god. Mörkt och kanske kulet ute blev det en glänsande kontrast till det omgivande havet. Skötarna var gjorda av bomull. Tunga jämfört med dagens nylonskötar. Sköten skakas ur och fisken lastades i lådor med stora håvar. Skötarna hängdes på tork, synades om de behövde lagas. Till rors styrde man nu mot Hensvik. Senast kl fem skulle lastbilen gå mot Stockholm. I sjöboden bodde en estländsk familj. De hade flytt under kriget och hamnat här i Hensvik. Man gjorde paket om 1 kg vardera och sålde för en krona till kunder i Herräng. Lennart ombesörjde den försäljningen, stolt visade han upp förtjänsten för mamma o pappa. Precis som portmonän blev händerna fulla, dock av fiskfjäll. För att göra dig uppmärksam för kunderna så visslade han när han körde runt på sin cykel. Det fanns fler estländska flyktingar som sedermera etablerade sig här och fick arbete.