Beskrivning
I bössan vid Högbrunnen kunde den väl bemedlade adeln lägga sina allmosor för att på så sätt finansiera vård med brunnsdrickning på Medevi även för de allra fattigaste som kallades “lazarettshjonen” eller “uslingarna”. Det var prästerna som beslutade vilka av socknens fattiga som skulle få åtnjuta vård på Medevi hälsobrunn. De så kallade “uslingarna” vårdades på lasarettet på andra sidan vägen från Högbrunnen sett. Vård för de fattigaste instiftades redan 1679 av Medevis förste ägare, riksrådet Gustaf Soop. “Lazarettshjonen” vistades avgränsade från de välbärgade brunnsgästerna, de fick endast korsa vägen för att dricka brunn och delta i kyrkans förrättningar, annars fick de hålla sig på sin sida. De fattiga väcktes därför och fick dricka brunn allra först, redan kl. 2.00 på morgonen, bondfolket kl. 4.00 och det fina folket kom till Högbrunnen kl. 6.00 för att dricka av det hälsobringande vattnet. Vissa somrar kunde de obemedlade sjuka på Lasarettssidan uppgå till närmare 400 personer medan de finare brunnsgästerna bara utgjorde ett 80-tal. Uppehället för de så kallade ”uslingarna” täcktes av insamlingar och donationer, liksom av avgifter som betalades av de mer bemedlade besökarna.
