Beskrivning
Nu är vi vid Eknäsgruvan. Kommunens största gruva. Här låg Herrängs första centrumkärna. Vi föreställer oss att det är vinter. Alldeles här bakom oss har Ferro, idrottsföreningen, spolat en isbana. Det talas om isprinsessor och bandyspelare. Skridskorna är gjorda av metall och snöras fast på de pliggade kängorna. Lite längre bort finns det väldiga högar med makadam. Här åker barnen skidor. Det blir stoj och stim i de väldiga guppen. Stadiga träskidor, kanske hemgjorda, och på fötterna pjäxor. Några barn har smugit fram till gruvkanten, vilket egentligen är absolut förbjudet. Men de ligger där och ser ner på arbetet i gruvan. Fasan för alla vuxna runt omkring. Lite hopkurade går mammorna till samhällets enda handelsbod för att göra dagens inköp till hushållet.. Allt de köper skrivs upp på bolaget, som äger affären. Utgifterna dras sedan på mannens lön. Linbaneburkarna åker upp och ner via laven- ett hisstorn, och vidare till krossverket. Mer information om detta kan ni få vid Anrikningsverket. Runt Eknäsgruvan finns bostäder för alla samhällsgrupper i det patriarkala samhället. Disponentbostad, bostäder till ingenjörerna och arbetarbostäder. Alla byggs nära gruvkanten. Man hade svårt att projektera hur stor denna gruva skulle komma att bli. Senare fick man flytta eller riva hus pga rasrisken. Om man tittar rakt över gruvan kan man se en del kvarvarande hus. Här låg också ladugården med 28 kor, ett sädesmagasin och ett mejeri. Allt ägt av gruvbolaget. Mjölkerskor kom två gånger per dag och mjölkade korna. Det var en extra inkomst för några kvinnor. Mjölken levererades till mejeriet och blev där till olika mejeriprodukter. 1920 sammanbröts Jacobigruvan, Eknäsgruvan och Karlbergsgruvan. Tillsammans kallades de Eknäsgruvan, där vi nu står. Här var det aldrig tyst. Ständigt ljud från borrning och slammer från burkarna med malm och gråberg. Den uppmärksamme kan se stegen av trä där man tog sig upp och ner i gruvan innan laven fanns på plats. Då kunde man åka ner i schaktet med “burkarna” och sedan upp igen vid raster och när arbetet var slut för dagen. Eknäsgruvan är 285 meter djup och har flera orter (dvs horisontella gångar) på upp till 500 meter. Gruvan lämnade enligt källuppgifter 850.000 ton järnmalm åren 1833-1939. Eknäsgruvan var den järnrikaste gruvan inom Herrängsfältet med 50% järnhalt. Den anlades 1738 och lades ner 1962. Det finns murrester kvar av ”futten”, arbetarnas viste under rasterna och av hisstornet Laven. Under många år så stod “Laven” och förföll. Men Herrängsborna arbetade aktivt för att behålla den och hade sånär lyckats med det när “ Laven” hastigt brann ner 1982.
