CARL JOHANS KYRKA

Beskrivning

I Göteborgsstadsdelen Majorna fanns det i början av 1800-talet två kyrkor - Mariebergs kyrka från år 1787 samt Kungliga Amiralitetskyrkan vid Stigbergstorget som är omnämnd i historiska källor redan år 1708. Kungliga Amiralitetskyrkan kallades ofta för Varvskyrkan och tillhörde egentligen flottan men fungerade i praktiken som församlingskyrka för stadsdelens invånare. Båda kyrkorna var små och i dåligt skick. Ingen av dem var egentligen byggda som kyrkor, utan lär ursprungligen ha varit materialbodar som nödtorftigt iordningställts för gudstjänstbruk. Den 29 september år 1820 förstördes Varvskyrkan i en eldsvåda och Mariebergs kyrka kunde omöjligt rymma stadsdelens alla kyrkobesökare. Av den anledningen bestämde sig de båda församlingarna att slå sig samman och i april år 1824 bildades en ny församling - Förenade kustförsamlingen. Med gemensamma krafter hade då båda församlingarna för avsikt att uppföra en ny stor kyrka av sten. Den 10 september år 1824 kunde den Förenade kustförsamlingen köpa in en tomt på det så kallade Gibsberget eller Sågberget. Månaden därefter gav konung Carl XIV Johan församlingen tillåtelse att kalla sin kyrka för Carl Johans kyrka. Den 18 november samma år lades grundstenen till kyrkan på den plats där altaret senare skulle stå, det vill säga vid den norra långhusväggen. På grundstenen stod det inristat årtalet 1824 och under stenen lades en blylåda i vilket det "förvarades till minne för Efterverlden Ett Exemplar af allt i Sverige gångbart mynt". Carl Johans kyrka uppförs: Redan år 1821 hade majoren Fredric Justus Weinberg gjort ett förslag till en ny kyrka i Majorna, men förslaget omarbetades tre år senare av arkitekten på överintendentsämbetet överstelöjtnant Fredrik Blom. Efter insamling av nödvändiga medel kunde byggnadsarbetet börja den 13 april år 1826, under ledning av snickarmästaren A. Lönnerberg. Redan den första söndagen i advent samma år, den 3 december, kunde biskop Carl Fredrik af Wingård inviga kyrkan. När kyrkan invigdes var interiören inte färdig. Den ursprungliga interiören utgjordes av ett provisoriskt predikstolsaltare vid den norra väggen, en sakristia i två våningar i det norra tvärskeppet, en orgelläktare vid den södra väggen samt två sidoläktare i väster och öster. Sittplatserna var uppdelade, hälften för män och hälften för kvinnor. De 104 bänkarna i långhuset var orienterade så att de vändes in mot kyrkans mitt, utifrån en centralkyrkotanke. Därutöver fanns fyra inbyggda "familjestolar" och "en bänk på varje sida om Predikstolen öfver altaret". Det är oklart precis hur predikstolsaltaret såg ut, men i en inventering av kyrkan från år 1828 noterades att altartavlan som föreställde Kristi korsfästelse var placerad under predikstolen och att altarbordet hade "vanlig form". På altaret stod då fyra alabasterljusstakar, på väggen hängde nummertavlor och två väggur. I övrigt var interiören ganska torftig, protokollet berättar att "Intet bildhuggeri finnes, inga gamla billder, inga målningar, inga andra Inskrifter än de som längre fram äro tecknade, inga klenodier, eller banér eller sorgfanor, eller vapen, eller rustningar, eller runstenar". Vid invigningen var kyrkan inte målad invändigt. 16 fönster släppte in ljus i kyrkorummet. Sakristian var byggd i två våningar och låg i den norra flygeln. Orgeln hade 11 stämmor. Förändringar under 1800-talet: År 1840 målades kyrkan invändigt. Förmodligen var det första gången som kyrkan fick en mer permanent interiör utformning. Vid samma tillfälle fick kolonnerna sin runda form - tidigare hade de grova bjälkarna sannolikt varit blottade. År 1857 göts två nya kyrkklockor av gjutare P. Peterson. Två år senare fick kyrkan även ett tornur. Under åren 1862-1863 genomfördes en omfattande invändig renovering. Det tillverkades en ny orgel, en ny predikstol, ett nytt altare samt nya bänkar. Samtidigt förändrades kyrkorummets riktning. Det liturgiska centrat flyttades från kyrkans norra vägg till kyrkans östra halvrunda del som inreddes till kor. Sakristian som tidigare inrymts i den norra flygeln inreddes bakom det nya altaret i öster. Orgeln flyttades till den västra läktaren samtidigt som den östra läktaren revs och det uppfördes två nya sidoläktare vid den södra och norra långhusväggen som byggdes samman med orgelläktaren. Detta gjorde att kyrkan fick en mer traditionell uppdelning mellan kor och långhus. Predikstolen är densamma som idag. Tillsammans med en ny altaruppsättning tillverkades den av bildhuggaren Malmberg från Göteborg. Altaruppsättningen utgjordes av ett stort latinskt kors som stod på ett snidat fundament försett med någon form av bibeltext. Altarbordet dekorerades med pilastrar och framsidan mittspegel utgjordes av en triangel med strålkrans. Carl Johans kyrka under 1900-talet: Vid sekelskiftet 1900 genomgick kyrkan en radikal ombyggnad som helt kom att förändra byggnadens utseende. Förändringen baserades på ett förslag av arkitekt Adrian Crispin Peterson och bestod i att den ursprungliga tornhuven ersattes med en resligare tornhuv av koppar, att gavlar och tak fick en rikare dekor, ingångarna försågs med sandstensportaler och taken täcktes med koppar. Kyrkplatsen utvidgades och försågs med trädplanteringar. Interiört förändrades kyrkan genom att luftiga korsvalv togs upp i tvärskeppen så att dessa delar av kyrkorummet fick mer ljus genom nya fönster på den norra gaveln och på tornets södra sida. Därutöver anordnades det också bättre vindfång vid ingångarna, korfönstren försågs med målningar efter förlagor av konstnären Reinhold Callmander och korgolvet höjdes. Under år 1912 genomfördes ytterligare invändiga förändringar. Väggar, valv och pelare målades i en milt ljusgrå färg och taket dekorerades med limfärg i mörkblått och brunt med törnranksmotiv och knäböjande änglar på takfrisen. Pelare, kor och läktare målades i ljusa färger med gulddekor och bänkarna gavs en grönblå färgton. Väggytan under det segmentbågeformade korfönstret försågs med inskriptioner. Vid det här tillfället tillkom också ett nytt altare och orgelläktaren flyttades fram för att förstora utrymmet på läktaren. Möjligen var det också nu som fönstret med glasmosikmålningar ovanför triumfbågen tillkom. Restaureringsarkitekt för ombyggnationen var arkitekt Yngve Rasmussen och den konstnärliga utsmyckningen togs fram av professor Charles Lindholm och konstnären Albert Eldh. Det praktiska måleriarbetet utfördes av Albert Eldh tillsammans med elever vid Slöjdföreningens skola. Kyrkans övriga glasmosaikfönster tillkom i två etapper, 1913 och 1932. De är alla utformade av Albert Eldh och åtminstone de tre äldsta, placerade i koret, tillverkades av stockholmsfirman Neumann & Vogel. De avbildar Jesu födelse, död och återuppståndelse. De sex yngre utgör en serie med motiv från den svenska kyrkans historia, men de illustrerar även kristna symbolhandlingar. Fönsterserien börjar på den norra långhusväggen och avslutas på motstående vägg. 1938 genomfördes en stor invändig renovering/restaurering under arkitekt Axel Forssén. Koret omdanades så att det fick en "värdigare uppställning". Sakristian bakom altaret togs bort och det mittersta korfönstret gjordes om till ett rundfönster. Predikstolen flyttades från den andra pelaren från öster till den första pelaren, för att skapa bättre sikt från bänkkvarteren. Absidgolvet höjdes två trappsteg och altaret fem trappsteg från golvnivån i det övriga kyrkorummet. Det byggdes en ny sakristia i det norra tvärskeppets bottenvåning. Läktarna byggdes om och sidoläktarna gjordes mindre. Nya kyrkbänkar tillverkades till kyrkorummet och på läktarna förenklades bänkarnas gavelpartier. Det togs även upp en ny ingång i den östra gavelns norra del samtidigt som torningången gavs en pampigare gestaltning genom att vindfångsväggen flyttades in så att det bildades ett ordentligt vapenhus. Takmålningarna från år 1912 togs bort. Istället putsades taket och målades i en ljus färgton. Väggar och bänkar målades i en grågrön nyans. Efter en stormskada år 1975 fick tornets tak ny koppartäckning. Arbetet utfördes av Göteborgs bleck- och plåtslageri. Förmodligen lades även kopparplåten på långhuset och tvärskeppen om vid detta tillfälle. 1983 genomfördes därför en omfattande utvändig renovering av kyrkan. Den övre delen av tornet fick en helt ny puts och den övriga putsen lagades i mån av behov med ett hydrauliskt kalkbruk. 1988 gjordes en ny invändig renovering under ledning av DEFYRA Arkitektkontor. Färgsättningen av kyrkorummet ändrades med utgångspunkt i hur kyrkan sett ut 1863-1864. Väggarna målades svagt rosa, taket vitt med blå och rosa konturlinjer och bänkarna i en varm sandfärgad ton med röda detaljer och marmoreringar på kvarterens utsidor. Koret och sakristian byggdes om och det anordnades en handikappramp vid altarringen. Församlingsutrymmen inreddes under orgelläktaren som avgränsades genom glaspartier mot kyrkorummet. Det gamla trägolvet byttes ut samtidigt som golvbjälklaget isolerades. Antalet bänkrader minskades i kyrkorummet (från 30 till 18) och på läktarna. I samband med renoveringen genomfördes även en del arbeten av konservator Karl Gutjahr. Dekormålningarna i kortaket och textmålningen över triumfbågen rengjordes och retuscherades. Pilastrarna målades om i marmorimitation. Takgesims och kolonner målades i ljusgrå marmorimitation medan kolonnsocklarna gavs en kalkstensimitation. Predikstolen lagades och den ursprungliga blågröna färgen togs fram. Orgelfronten lagades, retuscherades och marmormålades på den nedre delen. Altaruppsatsen rengjordes och retuscherades. Bänkgavlarna och bänkkvartersfronterna målades om med en imitation av Sienamarmor. För en utförligare materialgenomgång hänvisas till "Inventering av Göteborgs kyrkobyggnader, Rapport 4, Carl Johans kyrka", Göteborgs kyrkoförvaltning, 2002.