Badhuset

Beskrivning

Detta badhus stod färdigt till Medevi hälsobrunns 200-årsjubileum 1878. Landstinget i Östergötland var medfinansiär. Här bedrevs badverksamhet i Landstingets regi ända fram till 1982. Redan på Urban Hjärnes tid, från slutet av 1600-talet ingick badandet i hälsokurerna här på Medevi. Baden skedde först i baljor i husen men på 1700-talet byggdes enklare badhus på olika ställen, både kallbadhus och varmbadhus. När detta badhus stod färdigt revs badhuset vid Allmänna lasarettet på andra sidan landsvägen. Här fanns första, andra, tredje och fjärde klass så även de fattigaste som fick bekostad vård genom allmosor och avgifter från de rikare brunnsgästerna fick tillgång till hälsosamma bad i badhuset. 1873 var Medevi hälsobrunns ekonomiska läge bekymmersamt. Några lokala Iantbrukare går ihop och köper samma år loss Baggeby gård där hälsobrunnen ligger från Medevi Säteri och Medevi Nya Aktiebolag bildas. Av okänd anledning så brändes i samma veva gamla böcker och kvarlåtenskap här nere vid badhuset. Det var först på 1800-talet med brunnsläkaren Alfred Levertin som badhusverksamheten tog fart ordentligt på kurorterna och detta varmbadhus byggdes. Levertin var verksam vid Medevi 1876-1879 och sedan 1894-1904. Från att det på 1700-talet varit kungligheter och adel som semestrade här så blev det i och med 1800-talets industrialisering även populärt bland det nyrika borgerskapet att resa till Medevi för rekreation. Följande bad erbjöds patienterna; vanliga varmbad, salt- och sodabad, tallbarrsbad, kamferbad, vaginalbad och haivbad. Man använde stora rymliga träbadkar. Vidare fick patienterna här tvålmassage och elektrisk behandling. Här fanns också en speciell cirkeldusch som stimulerade blodcirkulationen med smala, sylvassa vattenstrålar som kom från alla håll. Gyttjan som användes vid de varma inpackningarna av patienterna upptäcktes med jordborr på 8-15 fots djup. Den exporterades över hela Norden och även till Tyskland. Badverksamheten i badhuset pågick ända fram till att Landstinget slutade att remittera patienter till vård på Medevi vilket var i början av 1980-talet. Då all badverksamhet lades ner flyttades badkar och andra inventarier som till viss del går att beskåda i Lasarettsmuséet på andra sidan landsvägen. Delar av inredning, väggar och golv revs. Ännu en gång förstörde man utan någon känd orsak. På vissa ställen kan man läsa att den historiskt väl omnämnda Rödbrunnen låg där Amiralkällan ligger idag och andra menar att den låg där man numera badar. I dikena här vid badhuset ser ni hur vattnet rinner till underifrån, upp genom den ockrafärgade mönjan. Enligt flera sägner är den röda mönjan och vattnet i Rödbrunnen helbrägdagörande. En munk som vaktade källan här på 1380-talet lär ha varit blind och hade hört talas om att många hade blivit botade genom denna mönja. Han gned sina ögon med den flera dagar i rad och en morgon när han vaknade kunde han se! En annan historia utspelade sig så sent som 1799. Dåvarande brunnsläkaren Sven A Hedin är ute på sin kvällsrond för att kontrollera att allt är lugnt. Vid midnatt ser han två kvinnor som fyller flera flaskor med vatten blandat med den ockrafärgade mönjan från Rödbrunnen. Hedin frågar kvinnorna varför de inte fyller sina flaskor med det rena vattnet från de friska källorna istället. Kvinnorna svarade då att de var från Västergötland, att de länge hade varit gifta men inte blivit välsignade med några barn i sina äktenskap och att en gammal kvinna där hemma uppmanat dem att fylla sina flaskor med det röda vattnet på skogen vid Medevi för att sedan sju torsdagar i rad dricka av det för att på så sätt bli fruktsamma. Hur det gick för kvinnorna förtäljer inte historien...