Arbetshuset

Beskrivning

Livet är hårt för barnen med utfattiga, sjuka eller döda föräldrar. De hamnar på Arbetshus där de får bo och arbeta. Disciplinen är hård och arbetar gör de jämt. Dagarna är enformiga och har en jämngrå färg över si, lika gråa som barnens stickiga kläder vävda i vadmal. Ett av barnen är Lotten som jobbar med tvätt och städning. Ungefär samtidigt som Johan gruvar på hur han ska ta revansch på Karl och de andra elaka pojkarna, honom sitter Lotten vid vävstolen i det kala rummet. Stickor och flisor från träet letar sig igenom den tunna särken under vadmalen och lämnar märken bredvid loppbetten på hennes hud. Lotten huttrar till och ser ner på sina röda händer och värkande knogar, som har arbetat hårt i tvätteriet. Sedan tittar hon ut genom fönstret och hennes blick når slottets norra sida. Tänk att stenarna, var och en, bildar ett så vackert slott. Var för sig är de kantiga och ensamma, men tillsammans blir de ståtliga och starka. ”Det måste vara stadens, nej Sveriges, nej världens finaste slott”, tänker Lotten och känner stoltheten över staden få hjärtat att växa. Ibland händer det att hon stannar upp i arbetet, fastän husmor inte tycker om det. Hon gillar att svepa med blicken över torgens ruljangs och ta in stadens sorl. Butiker, marknader och hantverksbodar som fyller Örebro med liv och rörelse – det är hennes hemlighet. Hon drömmer i smyg om att öppna en egen butik. Hon vill ha något eget, något som bidrar till att Örebro blir en ännu bättre stad. Och framför allt, något som tar henne bort från fattigdomens sorgliga grepp och... Hennes tankar avbryts av några flickor som ber henne om hjälp: ”Lotten! Lotten! Du som är så kavat, kan inte du hjälpa oss att hämta ner kattan från trädet?” Huskatten hade klättrat upp i den stora eken intill Arbetshuset, men vågade inte ta sig ner. Småflickorna som stod under den stora trädkronan och ängsligt tittade upp mot katten, hade ropat på den modigaste flickan de visste i huset. Lotten tog några rejäla klättertag om stammen och snart satt hon på samma trädgren som katten. Hon lockade vant på den och tog den i sin famn. Med ens var båda två nere på marken igen.