Beskrivning
Som en följd av såväl brandfaran som sparsamheten gällde regeln på Johans och Lottens tid att ett tänt ljus aldrig får lämnas utan tillsyn. Tomma rum är mörka rum eller så samlas man runt rummets enda ljuskälla. Annat är det när det är fest. Då lyses salar upp av flera brinnande talgljus, för många ljus visar på ett rikt hem och en god social status. I ett sådant hus är Lotten och arbetar i natt. Lotten har gnuggat tröttheten ur ögonen och gått från Arbetshuset till hantverkarhusen på andra sidan Svartån. Hon skurar golvet i köpmansfamiljens sal, där det var fest igår. Som vanligt är hon där frampå småtimmarna för att städa upp efteråt. Hon får ett par ören av köpmannen för varje städning, Det är pengar hon samlar och spar, för att en dag… Ja, en dag… Hon vågar knappt tänka sin dröm högt. Tänk om någon skulle höra och skratta åt henne? Hon, den föräldralösa flickan som bor på Arbetshuset och skurar golv om nätterna, kan väl inte kosta på sig att drömma! Lotten ser att det glittrar och glöder utanför fönstret i natten. Det glittrande ljuset liknar de snart nedbrunna talgljusen i kristallkronans. ”Ser jag i syner? Nu är jag väl bra trött” tänker hon och stryker en svettig hårslinga ur pannan. Tänk om hon en dag skulle ha ett hem att öppna upp, för fest med dans under en glittrande krona? I skydd av mörkret tillåter hon sig att drömma lite, medan hon skrubbar de breda golvplankorna från smuts och synd. När hon tassar tillbaka till Arbetshuset för några timmars nattvila, har glittret utanför fönstret förvandlas till något annat. Något som ska förvandla både staden och Lottens liv för alltid.